Babbelpellen

Den här helgen är min sladdbror på 7 år på besök. Vi kan kalla honom babbelpellen. För han pratar, konstant.

Babbelpellen är en väldigt speciell liten kille. Antagligen mer speciell än vad som är uttalat o utrett. Och han frestar på tålamodet. Både mitt och framförallt HerrDu.

Allt det här som HerrDu far illa av o har svårt för pysslar babbelpellen med. Han pratar konstant, även tidigt på morgonen innan HerrDu hunnit dricka kaffe o andas i stillhet. Morgnar är kritiska perioder som behöver vara lugna för att inte förstöra en hel dag.

Babbelpellen smaskar högt o ljudligt varje gång han äter något (vilket mest bara är irriterande). Ifrågasätter o lägger sig i allt man säger till barnen o annat som inte påverkar/rör babbelpellen eg (vilket retar även mig till bristningsgränsen).

Men det som gör att man tror att det är nåt som inte riktigt är helt hundra (vilket både är jätteskönt att skriva högt o samtidigt känns hemskt) är dels att han inte har nån koll på att prata så andra lyssnar. Bara fortsätter i sin egen lilla värld.
Ständigt är i en annan värld. Pratar för sig själv o med andra som han verkar tycka är där men ingen annan ser. Går o sjunger jämt, utan nån som helst pejl på omvärlden.
Är fruktansvärt rastlös o kan inte sitta still för länge. Vilket väl leder till (delvis) att han gör konstiga saker, så som att plötsligt gå ifrån o sätta sig på golvet bakom fåtöljen en bit bort när vi ser på film. Eller vara nitisk med vad för godis han äter.

Han är oerhört ljudkänslig och klagar ofta på att det gör ont i benen.

Allt som sägs tar han som sanning. Går inte att skämta ens lite. Och om mamma exempelvis sagt något som hon tycker är sant blir han nästan hysterisk om nån annan gör nåt som är tvärtemot. Och säger till högt o länge att man gör fel. Vilket kan vara nog så irriterande när det handlar om åsiktsfrågor.

Han är dessutom betydligt mindre för sin ålder. Inte storleksmässigt för då är han snarare större. Sju år o just börjat skolan, men går fortfarande inte att föra ett tvåvägssamtal. Kan knappt klara sig på toa själv. väldigt mån om att få krypa upp o vara liten. Sover hos föräldrarna fortfarande o har stort närhetsbehov.

Så svårt att sätta ord på ett beteende. För är så mkt småsaker som blir stora tillsammans o som gör att funderingarna väckts mer o mer. Särskilt nu efter snart en hel helg tillsammans. Något vi för nerverna nog väntar med ett tag innan vi utsätter oss för igen.

Kanske är han helt normal o en vanlig sjuåring. Men faktum är ändå att alla andra sjuåringar jag mött i jobb o som maken mött i jobb o de barn vi känner är helt annorlunda. Inte alls på samma sätt. Visst många saker gäller många andra sjuåringar med. Men han har liksom allt ist för en sak.

Det lär visa sig nu när han börjat skolan. Så vi får vänta o se. Kanske är det bara uppväxtmiljön som påverkat. Hans pappa är nämligen väldigt egen han med (men det är ett eget inlägg). Och barn gör väl som sina föräldrar.

Vi får se. Jag älskar honom oavsett. Men det är jobbigt att se maken må så dåligt över det ständiga tjatet bla.

Och det retade gallfeber på mig när han klagar på att min Etta fått fler utav churrosen när han själv står o äter en stor glass som jag just har köpt till honom. Känns oerhört bortskämt att inte vara glad åt det man får. Särskilt när han också skulle få churros när han avslutat sin glass.

Men men. Nu ska jag krypa ner till honom. För maken fick sova på soffan denna helgen. Och jag gissar att babbelpellen vaknar vid sex imon med.

Mina barn vaknar senare än så. Och när man sover hackigt för att man ammar på natten o sover dåligt oavsett så orkar man inte riktigt lyssna på en konstant ordflod med funderingar o konstateranden så som att någon kompis gosedjur ser likadant ut men heter nåt annat och alla ord han kan skriva. Tur man har en mobil som han får spela på. :p

Godnatt världen. Det var skönt att få skriva ner de här känslorna. Grattis om du orkade igenom hela inlägget.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0