Mötet gick bra igår. Bortsett då från att psykologen ser ut som en föredetta kollega till mig som extrajobbade som elevass. Normalt var han pizzabagare. Jag minns inte hans namn. Och detta satt jag och klurade på samtidigt som psykologen pratade. Inte helt optimalt.

Vi pratade om att vissa beteenden blivit bättre hos HerrDu sen sist (och sen slappnade han av. Men fortfarande dock bättre).

Pratade om att ändra impulsen (gäller både mig o HerrDu) att bli arg fort. Att försöka hitta vägar för att ta sig runt problemet.

Vi fick prata lite om medicinen, även om det inte är hans område. Och han lovade att skicka remiss till arbetsterapin. Så det blir spännande att få se om det kommer ske. Men det känns så. Intyget som HerrDu behövde hade han skrivit. Fast vi tänkte be om det där och då, men tydligen trodde han väl att vi skulle göra det. För det var redan klart. Smidigt.

Efter vi hade varit hos psykologen gick vi och åt lunchbuffé. Så skönt att få äta utan Ettan. Tvåan ville förvisso ammas mitt i maten. Men annars var det lugnt.

Vidare till bilbesiktningen där jag var säker på att jag bokat på rätt station. Tiden var rätt. Stationen var fel. 8 mil bort sisådär.. Men HerrDu som inte är lika feg som jag gick in och fixade en besiktning ändå. Två gubbar besiktigade, fort, effektivt och smidigt. Och den blev godkänd!

Gött med en så handlingskraftig man ibland. Jag själv var beredd med telefonen för att boka en ny, på rätt station, men annan dag. Men HerrDus sätt är ju trots allt bättre. Tur jag har honom!

Nu skriker Tvåan. Så vi slutar väl här.