Kan egentligen inte skriva. Men känner att jag måste just nu.

Måste nånstans ha nedskrivet detta om hur kroppen reagerar över denna oerhörda psykiska press som jag genomgår just nu.

När jag först fick ett mail från pappa tidigare idag, uppenbart skrivet utan att ha riktigt andats innan. Så känner jag hur det liksom ilade i kroppen. Lite som att kroppen skakade men jag stod still. Alltså bara känslan av att skaka eller vad man ska säga.

För en stund sen fick jag ett till mail. Och efter det började det på riktigt gå upp för mig att min pappa verkligen väljer bort sina barnbarn just nu. Och det gör mig så oerhört ledsen och sårad och arg.

Det känns i kroppen. Det bränner i armarna, särsklit överarmarna blir helt heta. Samtidigt så ilar det ut i fingrarna. Domnar, sticker, frysande feberlik smärta. Det pirrar i händerna just nu och det hugger i axlarna.

Hela kroppen reagerar verkligen negativt. Jag har känt det förut, men aldrig så starkt som nu. Nu är det så fruktansvärt tydligt att det är skrämmande.

Och nu börjar det ila i ryggen med. Detta under loppet av ett par timmar nu. Det bara ökar.Även om jag försöker att tänka bort det så finns det ändå där.

Min pappa väljer konflikten, före barnbarnen. Han väljer sin tjurskallighet, före barnbarnen. Han väljer att be oss rycka upp oss, istället för att fråga vad min värk egentligen innebär, eller HerrDus adhd. Ingenting.

Hur kan man göra så mot sin familj?

Dessutom meddelade han att alla mail han skickat (mina med?!) har han skickat vidare även till mina syskon. Varför han nu ska göra det. De har ju inte med det här att göra. Sitter de o diskuterar sen med då?

Nä nu kan mina armar inte skriva mer. Så nu ska jag be maken smörja mig med liniment och jag ska försöka sova på lergigan så jag iaf får sova.

Imorgon är det nya tag som gäller!