Min företagssamma 3åring.

Avslutade ju förra inlägget med att min älskade unge sprungit ut. Det var bara att slänga på sig jacka o skor o springa efter. Han var på väg ner till brevlådan (som är vid en lite större väg) 50 meter bort eller nåt sånt. Shit jag är så dålig på avstånd.  Men den ligger inte intill huset iallafall.
 
Endast iklädd t-shirt, blöja och gummistövlar. Älskade barn.
 
Han ville hjälpa mamma o hämta posten.
Påväg ner när han såg att jag kom, så tappade han ena stöveln och skulle springa mot mig. Då ramlade han o skrapade upp hela knäet i gruset.
 
Så det blev en liten ledsen kille. Ännu mer ledsen när de stora "bilar"-plåstrena var slut. Så fick sätta kompress och större klisterlapp på knäet och sen fick han välja vart han skulle sätta ett litet bilar-plåster. Så då satte han det "som armband".
 
Så fint att han ville hjälpa mamma när jag var trött. Men mindre bra att springa ut så där lättklädd i så få plusgrader. Och dessutom ner till stora vägen som han inte får gå själv.
 
Men jag kunde ju inte bli arg på honom när han ville så väl. Älskade barn.
 
Och trött är jag verkligen idag. Känner mig sådär gravid-trött (UTAN bebis), man kan liksom inte styra sig själv från att somna. Inte så bra när man har barn att ta hand om. Suck.
 
Så idag har det blivit mycket film och tv, för mycket, (och bad i badkaret, som alla andra lediga dagar med barnen). Skäms alltid över sådana tv-dagar. men tänker att de går så mycket på dagis att de får ju bra kvalikativ pedagogisk tid med.
 
SNART kommer HerrDu hem! Som jag längtar!! :D



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0