Jag har ju tidigare skrivit hur fruktansvärt glad jag vart åt att försäkringskassan till slut godkände mig. Jag har väntat på pengarna och förväntat mig att det precis som i december skulle gå per automatik. (blev godkänd i mitten av december och fick då utbetalt det som de låg back med. Sen i slutet kom det en liten betalning på resten av december). Så trodde att jag skulle ha pengarna idag eller kanske imorgon.

Idag ringde istället en ny handläggare och började ifrågasätta mig massor. Frågade hur mycket jag jobbat, hur mycket jag skulle jobbat. Kommenterade ang att jag vabbat att jag ju inte kan ta hand om barnen om jag är sjukskriven. Och jag fick hålla på o förklara att jag inte gör det på heltid, att HerrDu fått sluta tidigare osv för att kunna ta avlösning på mig. Men hon typ muttrade för sig själv. Sen frågade hon hur mkt jag jobbade i december, som jag ju redan fått pengar för.

 

Tillslut orkade jag inte mer, barnen skrek o jag försökte koncentrera mig. Så jag bad henne ringa imorgon igen. För då är barnen, äntligen, på förskolan igen. Det har tagit enormt med kraft att vabba. Även om HerrDu också tagit en del av den.

Grät nästan när jag la på luren. Ville bara sjunka ner i en hög. Men HerrDu var inte hemma, så det var inte läge. Jag fattar inte, kan det aldrig gå smidigt?! Det var dagens nedslag.

MEN, sen hände nåt ROLIGT!

Kollade mailen och då hade jag fått en kallelse på gruppintervju till SOS Alarm. Sökte tjänsten i september, och då stod det att om de inte hörde av sig inom 6 veckor så var man inte aktuell. Men ja, de har antingen långa veckor där på SOS eller så är det en annan tjänst än den jag sökt. För kryssade i en ruta om att jag var intresserad även av andra jobb inom sektorn. Så vi får väl se. På måndag ska jag dit i varje fall.

 

Nu är det, Det okända. Så nu är det kvalitetstid på gång.