Det snurrar i min skalle
Oj oj oj så mycket ord o tankar som snurrar i min skalle just nu.
Om vi börjar med helgens jobb. Jobbade både lördag o söndag. I lördags svällde jag 2.5 cm runt fotleden. Och jag var jättetrött efteråt. Så i söndags testade jag att sätta en tubifast dubbelt över hela benet. Alltså som en lång strumpa eller vad man ska säga. Lite mindre tryck än en stödstrumpa. Då svällde jag bara 1,5 cm så gjorde ju lite nytta.
I söndags var det plötsligt väldigt mycket för dem. Uskorna på min avdelning duschade en patient och sjuksköterskorna rondade. Och då fick vi en ny patient mitt i alltihop. Så jag fick ta emot henne. Ta alla kontroller och hälsa välkommen. SÅÅ roligt. Kände verkligen att jag längtar efter att få göra det igen. En bra motivation.
Nu mitt i allt när jag skriver ringde HerrDus telefon. Han har fått jobb!! Han ska först genomgå 3 mån utbildning på arbetsförmedlingens bekostnad så då blir det väl a-kassestorlek på ersättningen. Men sen blir det lön. Och som det verkar är det fast nästan från början. SÅÅ SKÖNT! Dessutom ett jobb han faktiskt vill ha. Som teletekniker. Det enda jobbiga är att 3 veckor av utbildningen kommer ske på annan ort. Så då får vi se hur vi rent praktiskt ska lösa det. Men HerrDu har pratat med sina föräldrar o de ställer upp. Så beror ju lite på hur mina arbetspass ligger o om jag ska börja jobba vanligt igen då osv. Får köra intensiv toaträning med Tvåan så hon blir blöjfri o sen är det mycket lättare.
Så det var ju bra helt klart.
Annat som snurrar i mitt huvud är strategier, husutbyggnad?, växthusplanering, barnrummen, sommaren, ekonomi, helgens äventyr o bebis.
Vet egentligen inte om jag borde skriva allt här. Är ju knappt nån som läser o ide som läser känner mig inte privat. Eller jo en. Men J pratar ju ändå om allt med. Så det kvittar ju. :)
Men om vi betar punkterna lite, så växthuset byggs ju i detta nu. Och HerrDu har varit fantastisk. Vissa saker kanske inte jag hade gjort. Men jag tror att det i slutändan kommer bli kanon. Hälften av taket är lagt. Så nu fattas en sidovägg som vi sparat till sist för att underlätta arbetet, och lite slutfinnish som vi inte löst. Samt dörren. Men det får väl vänta sålänge helt enkelt.
Huset har vi pratat om att bygga ut sen vi flyttade hit och nu har vi väl börjat tänka ordentligt. Ska vi lyfta taket? Ska vi bygga ut en vinkel eller vad ska vi göra? Tror planen är att det ska bli inom 5 år. Planera ordentligt och har nu både jag o HerrDu fast jobb så kommer det ju underlätta låneläget rejält. Med tanke på ränteläget är väl nu egentligen bästa tiden.
Barnens rum tänker jag ständigt på o vill förbättra så de vill vara där inne o leka. Vi höjde ju upp Ettans säng o satte på väggen med stege upp osv. Och en plan nu är att flytta in Tvåan o låta henne sova under sängen. Så man får ett mer renodlat lekrum i hennes rum. Hon är ju så lång o skulle behöva större säng. Men det får inte riktigt plats i hennes rum just nu. Alternativt flytta in lekköket från hennes rum i Ettans rum o göra det mer som lekrum o hennes som enbart sovrum. Mycket planer. Rummen är inte så stora o våra 100 kvm boyta är överfull av möbler, de flesta behövs.
Men angående strategierna så klurar jag på om man kan röja upp i källaren o magasinera lite möbler där nere som vi vill ha kvar till utbygget, men som är mest i vägen just nu. Det är ständigt stökigt och jag tänker att det är en av anledningarna. Just att vi har så mycket saker överallt som tar plats. Mer praktiskt boende vore trevligt.
Om vi börjar med helgens jobb. Jobbade både lördag o söndag. I lördags svällde jag 2.5 cm runt fotleden. Och jag var jättetrött efteråt. Så i söndags testade jag att sätta en tubifast dubbelt över hela benet. Alltså som en lång strumpa eller vad man ska säga. Lite mindre tryck än en stödstrumpa. Då svällde jag bara 1,5 cm så gjorde ju lite nytta.
I söndags var det plötsligt väldigt mycket för dem. Uskorna på min avdelning duschade en patient och sjuksköterskorna rondade. Och då fick vi en ny patient mitt i alltihop. Så jag fick ta emot henne. Ta alla kontroller och hälsa välkommen. SÅÅ roligt. Kände verkligen att jag längtar efter att få göra det igen. En bra motivation.
Nu mitt i allt när jag skriver ringde HerrDus telefon. Han har fått jobb!! Han ska först genomgå 3 mån utbildning på arbetsförmedlingens bekostnad så då blir det väl a-kassestorlek på ersättningen. Men sen blir det lön. Och som det verkar är det fast nästan från början. SÅÅ SKÖNT! Dessutom ett jobb han faktiskt vill ha. Som teletekniker. Det enda jobbiga är att 3 veckor av utbildningen kommer ske på annan ort. Så då får vi se hur vi rent praktiskt ska lösa det. Men HerrDu har pratat med sina föräldrar o de ställer upp. Så beror ju lite på hur mina arbetspass ligger o om jag ska börja jobba vanligt igen då osv. Får köra intensiv toaträning med Tvåan så hon blir blöjfri o sen är det mycket lättare.
Så det var ju bra helt klart.
Annat som snurrar i mitt huvud är strategier, husutbyggnad?, växthusplanering, barnrummen, sommaren, ekonomi, helgens äventyr o bebis.
Vet egentligen inte om jag borde skriva allt här. Är ju knappt nån som läser o ide som läser känner mig inte privat. Eller jo en. Men J pratar ju ändå om allt med. Så det kvittar ju. :)
Men om vi betar punkterna lite, så växthuset byggs ju i detta nu. Och HerrDu har varit fantastisk. Vissa saker kanske inte jag hade gjort. Men jag tror att det i slutändan kommer bli kanon. Hälften av taket är lagt. Så nu fattas en sidovägg som vi sparat till sist för att underlätta arbetet, och lite slutfinnish som vi inte löst. Samt dörren. Men det får väl vänta sålänge helt enkelt.
Huset har vi pratat om att bygga ut sen vi flyttade hit och nu har vi väl börjat tänka ordentligt. Ska vi lyfta taket? Ska vi bygga ut en vinkel eller vad ska vi göra? Tror planen är att det ska bli inom 5 år. Planera ordentligt och har nu både jag o HerrDu fast jobb så kommer det ju underlätta låneläget rejält. Med tanke på ränteläget är väl nu egentligen bästa tiden.
Barnens rum tänker jag ständigt på o vill förbättra så de vill vara där inne o leka. Vi höjde ju upp Ettans säng o satte på väggen med stege upp osv. Och en plan nu är att flytta in Tvåan o låta henne sova under sängen. Så man får ett mer renodlat lekrum i hennes rum. Hon är ju så lång o skulle behöva större säng. Men det får inte riktigt plats i hennes rum just nu. Alternativt flytta in lekköket från hennes rum i Ettans rum o göra det mer som lekrum o hennes som enbart sovrum. Mycket planer. Rummen är inte så stora o våra 100 kvm boyta är överfull av möbler, de flesta behövs.
Men angående strategierna så klurar jag på om man kan röja upp i källaren o magasinera lite möbler där nere som vi vill ha kvar till utbygget, men som är mest i vägen just nu. Det är ständigt stökigt och jag tänker att det är en av anledningarna. Just att vi har så mycket saker överallt som tar plats. Mer praktiskt boende vore trevligt.
Sommaren snurrar såklart. En del av mig hade ju hoppats att HerrDu var arbetslös under min semester så vi fick 4 roliga veckor som familj. Men nu blir han istället borta må-fre varje vecka säkerligen 7-16 som minst. Tips på saker vi kan åka iväg o göra vore hemskt bra. Dagis vill ha semesterschema senast fredag o jobbet har ju
inte lagt schemana ännu. Så vi är väl sena som vanligt.
I helgen ska jag o HerrDu iväg. Barn o hund ska till min mamma o vi ska till Göteborg. Bo på hotell o åka på 30-årsfest. Ska bli så gött att få komma iväg lite efter alla dessa pestveckor med min fot.
Och sen då sista punkten. Bebis. Det finns det ingen, inte ens påväg. Även om man kan tro det när man ser min mage o alla extrakilon jag dragit på mig den här sjukskrivningen. Men det har ju vart min hemliga dröm, en trea. Eller hemlig o hemlig, från början var det precis vad jag tänkte. Men efter att hela min värk drämde igång efter Tvåan gav jag upp. Och HerrDu har varit totalt anti. Sista tiden har jag mer o mer känt längtan efter vår sista bebis komma över mig.
Ofta ofta nästan dagligen, känns det som vi redan har en. När båda barnen är vakna så känns det som att vi väntar på den sista ska vakna. När man ska i väg är det nån som fattas osv. Svårt att förklara. Tog till slut upp detta med HerrDu. Kände att jag måste vara ärlig i att jag längtar så mycket och vilken stor sorg det är att veta att det aldrig kommer ske. Han förstod dock precis vad jag menade med känslan om att det är nån som fattas. Han kände också så. Men inte lika ofta.
Men det snurrar massor. Orkar vi? Vill vi? Kan vi? Är det så bra med tanke på både adhdn, min värk, barnen vi redan har som verkar ha lite extra behov.. osv. Hjärtat säger ja, tveklöst. Det är hjärnan som påverkar...
Dock är han väl mer skeptisk än jag till detta. Men det är inte helt kört iaf. Och när vi pratat o jag kände att det öppnades en möjlighet. Så mådde jag också mycket bättre. Det har nog påverkat mig mer än jag kunnat ana. Känslan i kroppen är så mycket bättre.
Men ett "krav" var dock att vi tar tag i utbyggnandet av huset, för annars får vi inte plats. Så allt hör liksom i hop.
Men ja detta är ju såklart hemligt. Så skulle nån annan läsa. Så får man såklart prata med mig o fråga här eller på mailen ([email protected]) men inget öppet nånstans o definitivt inget snack med nån annan.
Men det är väl ganska självklart tänker jag.
Nu ska jag hänga tvätt, och borde kasta mig i duschen för ska till sjukgymnasten sen i eftermiddag o ev på gudstjänstmöte ikväll.
Inte så konstigt att det snurrar i min skalle va?
Ofta ofta nästan dagligen, känns det som vi redan har en. När båda barnen är vakna så känns det som att vi väntar på den sista ska vakna. När man ska i väg är det nån som fattas osv. Svårt att förklara. Tog till slut upp detta med HerrDu. Kände att jag måste vara ärlig i att jag längtar så mycket och vilken stor sorg det är att veta att det aldrig kommer ske. Han förstod dock precis vad jag menade med känslan om att det är nån som fattas. Han kände också så. Men inte lika ofta.
Men det snurrar massor. Orkar vi? Vill vi? Kan vi? Är det så bra med tanke på både adhdn, min värk, barnen vi redan har som verkar ha lite extra behov.. osv. Hjärtat säger ja, tveklöst. Det är hjärnan som påverkar...
Dock är han väl mer skeptisk än jag till detta. Men det är inte helt kört iaf. Och när vi pratat o jag kände att det öppnades en möjlighet. Så mådde jag också mycket bättre. Det har nog påverkat mig mer än jag kunnat ana. Känslan i kroppen är så mycket bättre.
Men ett "krav" var dock att vi tar tag i utbyggnandet av huset, för annars får vi inte plats. Så allt hör liksom i hop.
Men ja detta är ju såklart hemligt. Så skulle nån annan läsa. Så får man såklart prata med mig o fråga här eller på mailen ([email protected]) men inget öppet nånstans o definitivt inget snack med nån annan.
Men det är väl ganska självklart tänker jag.
Nu ska jag hänga tvätt, och borde kasta mig i duschen för ska till sjukgymnasten sen i eftermiddag o ev på gudstjänstmöte ikväll.
Inte så konstigt att det snurrar i min skalle va?
