Ensamstående tillfälligt
Gissar att ni börjat vänja er vid mina sporadiska inlägg. Synd känner jag varje gång. För jag hade behövt få ur mig livet lite oftare.
Just nu är jag inne i vecka 2 av 3 med HerrDu veckopendlande. Just nu i Gbg. Och kvar är jag med barnen. Denna veckan jobbar jag inte förns i helgen, så jag har extremt mycket tid med barnen.
Detta innebär att det är synd om hunden som inte får samma promenad frekvens o längd som vanligt. Ungarna orkar ju inte gå så långt. Vi gick 2 km i skogen i fredags och det är nog max vad som funkar. Men så får det väl vara just nu. Blir ju längre till helgen när HerrDu är hemma igen.
Däremot känner jag mig som en skitdålig mamma. Jag saknar all form av tålamod just nu o ungarna utnyttjar det till fullo. Igår var fruktansvärt. Jag var i upplösningstillstånd o skulle fly fältet med familjen när jag insåg att HerrDu lyckats få med bilnyckeln. Men förhoppningsvis kommer den imorgon med posten.
Det är dessutom regn i mängder o huset ser ut som tredje värdlskriget igen. Insåg igårkväll när jag kunde få lite distans att tänka att mitt tålamod var så kasst för att jag har så mkt samvetskval över allt som måste göras här hemma. Nästa vecka kommer svärmor o då kan det verkligen inte se ut så här. Hon kommer o tar barnen 3 dagar när jag jobbar. Och barnen sköter sig alltid när farmor är med. Så det känns skönt.
Men ja, jag borde inte sitta här. Borde röja mig trött. Men jag orkar int. Tar lit pö om pö istället.
JAg har så mkt att berätta att jag inte vet vart jag ska starta.
Men jag har börjat jobba helt nu (eller ja mina 80% natt) och det har väl gått ganska bra. Förutom förra veckans två nätter. Shit de var de värsta ever. Och då var jag såklart ensam uska. Men men. Jag har grymma kollegor o vi redde ju ut det så det var ju bra. Dock fick jag lämna massor till dagpersonalen, men vad ska man göra.
Just nu är jag inne i vecka 2 av 3 med HerrDu veckopendlande. Just nu i Gbg. Och kvar är jag med barnen. Denna veckan jobbar jag inte förns i helgen, så jag har extremt mycket tid med barnen.
Detta innebär att det är synd om hunden som inte får samma promenad frekvens o längd som vanligt. Ungarna orkar ju inte gå så långt. Vi gick 2 km i skogen i fredags och det är nog max vad som funkar. Men så får det väl vara just nu. Blir ju längre till helgen när HerrDu är hemma igen.
Däremot känner jag mig som en skitdålig mamma. Jag saknar all form av tålamod just nu o ungarna utnyttjar det till fullo. Igår var fruktansvärt. Jag var i upplösningstillstånd o skulle fly fältet med familjen när jag insåg att HerrDu lyckats få med bilnyckeln. Men förhoppningsvis kommer den imorgon med posten.
Det är dessutom regn i mängder o huset ser ut som tredje värdlskriget igen. Insåg igårkväll när jag kunde få lite distans att tänka att mitt tålamod var så kasst för att jag har så mkt samvetskval över allt som måste göras här hemma. Nästa vecka kommer svärmor o då kan det verkligen inte se ut så här. Hon kommer o tar barnen 3 dagar när jag jobbar. Och barnen sköter sig alltid när farmor är med. Så det känns skönt.
Men ja, jag borde inte sitta här. Borde röja mig trött. Men jag orkar int. Tar lit pö om pö istället.
JAg har så mkt att berätta att jag inte vet vart jag ska starta.
Men jag har börjat jobba helt nu (eller ja mina 80% natt) och det har väl gått ganska bra. Förutom förra veckans två nätter. Shit de var de värsta ever. Och då var jag såklart ensam uska. Men men. Jag har grymma kollegor o vi redde ju ut det så det var ju bra. Dock fick jag lämna massor till dagpersonalen, men vad ska man göra.
Annars har det börjat växa lite varstans i växthuset nu. Alla frön har börjat titta upp o de plantor som satts börjar också arta sig. Känns skönt!
Nä, om jag skulle försöka få till nån nytta kanske.. .Har en hund som tittar vädjande. Men vill försöka skjuta det lite till så vi kan skjuta lite på det hela imorgon bitti.
