Kan ju börja med o skriva om bebisskapandet. Jag var nästan helt säker på att jag var gravid. Har mått så illa o kissat extremt ofta. (Vilket jag efter googling insåg att man gör tidigt också för blodmängden ökar.. då har jag ändå genomgått två graviditeter men minns inte hur det var just med kisseriet). Brösten har vart ömma o känslorna på utsidan.
Mensen skulle kommit på tisdagen, men icke. Tog grav.test men de var negativa. Det första jag tog var svagt svagt och det tordes jag inte tro på. Men det tände så klart ett hopp. På lördagen kom så mensen strax innan jag avslutade mitt tredje o sista arbetspass för veckan.

Jag blev så ledsen o besviken. Och egentligen tror jag det var bra. För fick verkligen känna besvikelsen över att det inte växte ett litet liv inuti mig ännu en gång. Så nu är jag ännu mer övertygad om att det är rätt beslut rent känslomässigt att ta. Men det som kändes skönt i sammanhanget var nog ännu mer att HerrDu också blev lite besviken. Inte som jag, det vore dumt o säga. Och det sa han själv med. "Jag önskar jag kunde bli ännu mer besviken". Men dock blev han besviken. Jag tror det var skönt för honom med att få bekräftat att han faktiskt vill.


Just nu sitter jag här, besviken av helt andra orsaker. Egentligen skulle jag vara glad. Jag har lyckats lösa barnvakt och hundvakt lö-sön, har bokat rum på hotell och jag har hittat en restaurang som passar bra. Maken fyller 35 på lördag och det skulle vi fira.

Ekonomiskt efter detta år med sjukskrivningar o arbetslöshet så finns det inte några sparpengar kvar. Det är den bittra sanningen. Det lilla som fanns försvann i räkningsdjungeln. Men det skulle inte vara något problem. För på torsdag skulle HerrDus sista a-kassa komma. 10 dagar a-kassa. Innan sommaren dubbelkollade jag massor för att inte hamna i denna sits. Och de sa "Om han inte får jobb direkt efter praktiken, så är det bara att fylla i kassakorten igen". Men så var det inte. De hade lagt in en utbetalning imorgon på hela 0 kr. Varför inte skicka ett meddelande istället o säga att man inte ska få nån?

Men jag mailade dem, i HerrDus namn, och ifrågasatte vad de höll på med. Så jag hoppas innerligt att de inser sitt misstag supersnabbt o betalar ut innan helgen. Annars får vi strunta i alltihop..

Egentligen var alltihop en hemlighet för HerrDu, han vet att vi ska till hans föräldrar men tror att vi är där för att de vill fira honom. Men jag blev så ledsen när jag insåg att allt kanske skulle skita sig att jag var tvungen o berätta.

Det som känns mest ledsamt är att det inom kort kommer pengar. Bensinersättning från arbetsförmedlingen på sisådär 6-7000 (och egentligen mer, men de har inte beslutat den ännu). Och a-kassan borde som sagt komma o det är typ 5000. Och ändå står vi o faller på 1500 som vi inte har.

Jag ber till Gud att allt ska lösa sig, vi som aldrig har barnvakt för vår egen skull o för egentid med varann skulle sannerligen behöva den där natten på hotell o en god middag bara för oss. Men men.

Jag ska sova. Imorgon är en ny dag, och då hoppas jag på mirakel.

Sov gott.