Jaha, och så var den julen förstörd

I år för första året på länge kändes det skönt inför jul. Vi har känt att vi har kunnat köpa de julklappar vi vill osv. För båda har jobb. HerrDu visserligen bara en provanställning, men då han skickats på utbildningar inför framtiden och inte hört något klagomål så har vi väl i princip räknat med att han skulle bli tillsvidareanställd efteråt.

Så igår ringde chefen o sa att han ville träffa honom idag. Sa inget om vad det gällde.

Hem kom HerrDu alldeles rödgråten och ledsen. Jag trodde först nån hade dött. Men nej, hans chef hade sagt upp honom från 31/12. Han tyckte att han tog för god tid på sig med jobben. Ja kanske inte jättekonstigt när man inte fått mer än en vecka på sig innan man börjar för att lära sig alla program o allting. Det tar tid innan man lärt sig allt (vilket alla kollegor sagt att så är det för alla osv. Innan.). Men ingen förvarning ingenting. Känns som att det ligger mer bakom som de inte säger.
 
Men allt bara känns så jobbigt just nu. Så ledsamt o tungt.
 
Här har jag suttit o känt hopp o funderat på vad jag egentligen ska göra med min framtid. Men nu känns det som att jag definitivt inte kan göra för stora utsvävningar. Visst jag kan byta tjänst o vara tjänstledig från min fasta tjänst. Men plugga känns som att det är bara att räkna bort.

Jag låg på reservplats två till skolan. Så det är ju inte ens säkert. I onsdags var jag på intervjun på akuten. Och jag var där i 2 timmar!! 1.5 timme samtal och 30 min rundtur typ. Kändes bra och det skulle vara jättekul. Men de hade ju 3 till att intervjua så man har ju ingen aning. Men de skulle jobba på snabbt iallafall och inte dra ut på den här rekryteringen allt för länge.
 
Ja vi får se. Jag lägger mig ännu mer i Guds händer o hoppas på det bästa. Nån nedra mening med allt det här eländet måste det ju finnas.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0