Min mamma som har en 10 årig son som lätt blir orolig o som faktiskt inte är så stor. Ändå väljer hon att låt brodern bo där nu några dagar. 

Han har nämligen skrivit ut sig själv. Inte ens två veckor har gått sen överdosen o ändå låter man en suicid missbrukare få åka hem. 

Från början hamnade han på sluten vårdavdelning o det var ju bra. Då kunde han inte skriva ut sig. Men där var han bara ett par dagar. Sen ville han flyttas till en öppen avd o det fick han. 

Pappa har sagt att om han skriver ut sig får han problem iom att han har alla kort o nycklar o tfn. Men nu har han visst fått en ny mobil o jag antar att han fått pengar o allt. Så det är ju piece of cake att skaffa nya droger. 

Mamma kan ju inte övervaka 24/7 heller. 

Jag sa (det jag trodde var självklart) att jag inte på några villkor ville att han skulle följa med på kalaset på lördag. O jag som ändå sagt det förut trodde det var tveklöst. Trodde inte ens jag behövde säga det. Men tur det, mamma blev förvånad o frågade varför. 

Så jag sa som det var att jag litar inte på honom. Vi har mediciner hemma o jag vill inte att barnen ska träffa honom förns han är ren. Sen bara idiotgrejen i att skriva ut sig själv när man uppenbarligen har problem. Det tyder inte direkt på insikt. 

Men hon sa inte emot iaf, alltid nåt. 

Blir bara så matt på svensk psykiatri. När ska det tas på allvar?! Eller är det unikt för just detta sjukhus? Tror inte det. På ett sätt förstår jag honom. Det de gjorde förutom att hålla koll på honom o dra in alla de saker han är beroende av (förutom snus) var att stoppa i honom tabletter. 

Inga samtal!!?! Borde inte det vara första åtgärd snarare? Tydligen inte. 

Nu bara hoppas jag att han blir inskriven nånstans på avgiftning så han har en chans. För annars kommer han göra om det, o nästa ggn lär han lyckas. Det är jag övertygad om. 

Är så trött just nu. Alltid så denna tid på jobbet.