Skrev jag det i förra inlägget? Eller ännu tidigare kanske. Nåväl. Jag bestämde mig för att sluta med all min medicin för att se hur jag skulle må utan. Detta gjorde jag helt på eget initiativ utan att meddela min läkare. Kanske korkat, men jag ville inte få nån som sa nej.

Innan jag slutade stoppade jag i mig:
Morgon: 60 mg cymbalta, 300 mg gabapentin, 1335 mg Alvedon (alltså de starkare, 2 st)
Middag: 1335 mg alvedon
Kväll: 600 mg gabapentin, 1335 mg alvedon

Alltså 10 tabletter om dagen.
Jag var ständigt trött, hade svårt att ta mig upp på morgonen, hade visserligen inte särskilt ont, men ändå lite småmolande då o då. Och ibland hade jag småskov.

När jag ändå var sängliggande o bruten så kunde jag varken köra bil eller jobba o då passade jag på. Inte de första veckorna givetvis för då hade jag ju så nedra ont att jag inte kunde klarat mig utan. Då åt jag ju dessutom oxynorm o oxycodone utöver min medicinering.

Sen har jag trappat ur.

Och nu, när jag tar Alvedon ibland mest så är jag mycket piggare, har samma smärtnivå, vaknar lättare på morgonen.

Klart jag har trötthetsattacker nu med. Det är ju trots allt en del av sjukdomen. Men inte alls på samma sätt som innan. Nu kommer de när jag gjort nåt utöver vanligheterna. Inte konstant på samma sätt.

Det tog ett tag innan jag vågade berätta för min läkare, och när jag skrivit fick jag en telefontid några veckor senare. Normalt svarar han på mina vårdkontakter inom ett par dagar. Vet inte om han hade semester eller så.

Men iaf, han ringde förra veckan o tyckte jag tagit rätt beslut. Jag inser att jag nog behöver extra medicinering om jag hamnar i ett rejält skov. Men troligtvis inte lika mkt som nu. Han tyckte jag ska känna efter nu ordentligt o sen höra av mig om jag vill ändra nåt.

Jag sa lite skämtsamt att jag trodde han skulle ringa o skälla. Då svarade han "Jo jag tänkte det först, men jag har så svårt att hålla mig o vara allvarlig". Känns som jag har en rätt bra relation med min läkare, när han tillochmed vet att han hade kunnat skämta med mig om en sådan sak.

Vi pratade om vad det kunde vara som gjorde att det faktiskt funkade så bra nu. Och då kom vi tillsammans fram till att det beroende på att jag rör på mig på ett annat sätt. Något som nog aldrig varit möjligt utan medicinen från början. Att vi skaffade vår hund har nog varit en av våra bästa hälsoinvesteringar. För så mycket som man kommer ut nu i alla olika väder hade vi ALDRIG kommit ut annars o gått.

Och denna veckan när jag ju som sagt är själv med barnen, blir det inte de där långa rundorna som man kan gå när man är själv. Och det känns i kroppen. Dels att det är mer stress än vanligt men också att det är mindre rörelse. Så jag tar nog Alvedon innan jag lägger mig samt kanske en liten sväng på spikmattan o värmefilten åker självklart på. Så vaknar jag nog piggare sen.

Har sovit dåligt nu några nätter. Lagt mig sent o vaknat tidigt. Inatt somnade jag halv ett o Tvåan vaknade 5. Låg visserligen kvar i sängen länge, men blir ju inte samma sömn när ungarna klättrar o stimmar o har sig. När ska de lära sig tjusningen i sovmorgon? (När de blir tonåringar misstänker jag att jag önskar motsatsen..).

 

Imorgon kommer HerrDu hem igen. Äntligen. Dock ska vi ses en kort stund o sen åker jag o jobbar min första av två nätter. Vilket innebär att vi knappt kommer ses i helgen. Men men. Det är en kort tid.

Igår var förövrigt en jättebra dag. Vi hade sol o vi var iväg o hämtade en studsmatta jag fick mot två påsar godis. Så den satte jag ihop. Alldeles själv. Var som ett träningspass.. Och nu inser jag att det nog är därför jag känner mig som om jag hade träningsvärk i axlarna. Att få dit en sån där studsmatta med massa fjärdar är inte superlätt vill jag lova. Ett nedra trixande, men tillslut så gick det.

Borde hänga tvätten jag tvättat, men det gör jag nog imorgon när jag lämnat barnen. Visserligen för att få vila. Men efter 4 intensiva dagar med barnen, är det ganska mkt avkoppling att få hänga tvätten utan att oroa sig för vad som händer en våning upp...

God natt med er!