Julhelg, jobb, ickeplugg o årsdag

Vi firade jul med min mamma, hennes man, min minsta bror, min syster o hennes sambo några dagar innan jul. Och det blev så himla lyckat. Kände mig så nöjd. Maten blev kanon (även om jag råkade bränna grönkålsstuvningen) och alldeles lagom mycket. Inte rester i evighet efteråt.

Julklapparna var bra. Jag fick en morgonrock o ekologiska kryddor från mamma. Och vi fick marschallhållare från min syster. Och barnen var nöjda. Inga överdrivna mängder av skit. Utan bra saker. Spel till Ettan och en Elsa-klänning från Frost till Tvåan. Sen fick de pepparkaksformar och leksand.

Den där Elsaklänningen har vart på mest hela tiden sen dess.
 
Julafton var mindre bra. Jag var mest jättetrött o på dåligt humör o kände att dagen kunde kvittat totalt. Men barnen var nog rätt glada iallafall. De fick många paket. Det var bara jag och HerrDu. Men farmor o farfar samt barnens kusin hade lämnat paket. Så det blev en del.
 
Jag har annars jobbat mest hela tiden. Var ledig julafton. Men jobbat alla andra nätter den här veckan. Och nu är jag ledig ett par nätter o sen jobbar jag natten innan nyår och nyårsnatten.
 
Jag har däremot inte fått veta nåt om jobbet på akuten som jag var på intervju på. Så det fick jag nog inte. Och jag låg på reservplats två fortfarande in till skolan. Men sen hämtades posten och jag hade oavsett fått avslag på min studielönsansökan från landstinget. Så det blir inga studier även om jag skulle komma in.

Idag är det dessutom 4 år sen min farmor kom till himlen. Blir så mycket påtagligare så här i juletid att hon fattas oss. Hon var fantastisk och jag saknar henne massor.

Nu är det dags för kvällsmat tror jag minsann.

Jaha, och så var den julen förstörd

I år för första året på länge kändes det skönt inför jul. Vi har känt att vi har kunnat köpa de julklappar vi vill osv. För båda har jobb. HerrDu visserligen bara en provanställning, men då han skickats på utbildningar inför framtiden och inte hört något klagomål så har vi väl i princip räknat med att han skulle bli tillsvidareanställd efteråt.

Så igår ringde chefen o sa att han ville träffa honom idag. Sa inget om vad det gällde.

Hem kom HerrDu alldeles rödgråten och ledsen. Jag trodde först nån hade dött. Men nej, hans chef hade sagt upp honom från 31/12. Han tyckte att han tog för god tid på sig med jobben. Ja kanske inte jättekonstigt när man inte fått mer än en vecka på sig innan man börjar för att lära sig alla program o allting. Det tar tid innan man lärt sig allt (vilket alla kollegor sagt att så är det för alla osv. Innan.). Men ingen förvarning ingenting. Känns som att det ligger mer bakom som de inte säger.
 
Men allt bara känns så jobbigt just nu. Så ledsamt o tungt.
 
Här har jag suttit o känt hopp o funderat på vad jag egentligen ska göra med min framtid. Men nu känns det som att jag definitivt inte kan göra för stora utsvävningar. Visst jag kan byta tjänst o vara tjänstledig från min fasta tjänst. Men plugga känns som att det är bara att räkna bort.

Jag låg på reservplats två till skolan. Så det är ju inte ens säkert. I onsdags var jag på intervjun på akuten. Och jag var där i 2 timmar!! 1.5 timme samtal och 30 min rundtur typ. Kändes bra och det skulle vara jättekul. Men de hade ju 3 till att intervjua så man har ju ingen aning. Men de skulle jobba på snabbt iallafall och inte dra ut på den här rekryteringen allt för länge.
 
Ja vi får se. Jag lägger mig ännu mer i Guds händer o hoppas på det bästa. Nån nedra mening med allt det här eländet måste det ju finnas.

Intervju, personalfest o väntan

Det är tidig söndagsmorgon och jag är fortfarande vaken. Har inte sovit inatt. Medvetet. Jag jobbade fredagnatten och skulle jobba både lördag och söndag. Men nu blev jag ledig på lördagen. Familjen är hos svärföräldrarna och kvar är jag o hunden. Så inatt är jag hemma med honom. Strulade till sig i sista stund o det gick tack o lov att plocka kompledigt.

I fredags hade vi personalfest på medicinkliniken. Alla avdelningar inkl läkare o mottagningarna. Många på plats och en härlig stämning. Dock var jag ju tvungen att gå tidigt eftersom jag skulle jobba.

Jag hade nån slags tanke om att jag skulle få till att städa o ha mig inatt. Det behövs sannerligen. Som vanligt i det här huset. Men det har mest blivit Wallander på netflix.

Känner mig så dålig som inte gjort nåt konstruktivt i natt. Hade egentligen velat städa hela natten så det skulle vara superfint när familjen kommer hem. Men jag har känt mig som en betongklump som bara tittat på eländet. Och för varje timme som gått känt mig än mer dålig o det har ju inte gjort det bättre direkt. Satte på peppmusik nu, så hoppas vi att det ska funka för att få igång lite energi innan jag ska dagsova en sväng.

Nästa vecka är en konstig o känslosam vecka.
Måndag ska lillebror till behandlingshemmet för första gången. Hoppas verkligen att han kommer stanna där o inte ge upp behandlingen. Känns som det är sista chansen på nåt sätt nu. De måste måste verkligen ta väl hand om honom så han inte blir skrämd o inte vill bli drogfri mer.

Tisdag får jag veta om jag kommer in på skolan eller ej. Det är även lucia med barnens förskola. Mamma o minsta brodern ska följa med. Pappa frågade om han fick komma. Det fick han inte. Jag orkade tillochmed säga ifrån. Pratade lite med honom igårkväll, tänkte att det var lika bra att ta tag i det. Men han hann inte då. Var inte hemma. Pratade dock en kvart o kanske mest om brodern.

Onsdag ska jag på intervju på akuten. Tydligen tar de 4 till intervju o jag var en av dem. Känns konstigt, men himla roligt. Det är en klar ljusglimt i tillvaron. Pratade med min chef på arbetsgivarsamtalet förra veckan om att jag isåfall önskar söka tjänstledigt för att testa annan tjänst. Hon var positiv, men beror ju på ledningen ovanför om de tycker hon får bevilja eller ej.
 
Torsdag o fredag händer vad jag vet ingenting.

Lördag har jag bjudit in massor av folk till en glöggfest. Men än så länge har ingen sagt ja. Så känns som vi får ställa in den. Kanske lika bra som här ser ut. Blir dock lite uppgiven då så få ens visat intresse. Känns trist när man väl anordnar något.
 
Söncag är det förberedelse inför jobb o sen jobb på natten.

Nä nu börjar jag faktiskt bli trött. Ska tömma o fylla diskmaskinen iallafall. Så har jag åtminstone gjort nåt. Sen gå ut snabbt i blåsten med Z o sen ska jag sova några timmar. Annars orkar jag aldrig jobba i natt.

Hoppas snön kommer snart så det blir lite ljusare i landskapet. Det här snölösa gör mig tokig. Jag vill ha julkänsla o jag tycker det är så himlans mysigt med snön. Åtminstone om den får ligga kvar o inte hålla på o smälta o frysa. För det tycker jag inte är lika roligt. Måste köpa dubbar kom jag på nu. I år ska inga ben brytas!!

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0