Semester

Semestervecka två med barnen lider mot sitt slut. Nyss hemkommen efter några dagar hos vännerna tillsammans med barnen. 

Hemresan var den värsta nånsin! Brukar ta 3 timmar. Idag tog det 4. Fick stanna typ 12 ggr för att sära på bråkiga barn. Ge tillbaka den enas gose osv. Skrik, bråk o slagsmål konstant 3 av 4 timmar. Efter 3.5 timme somnade första barnet. Trots att jag åkte normal sovtid. 

Jag har lite glömt bloggen. Men påmindes av en kommentar som poppade in. :) Bra det!


Nu sova. 

Lite positivt.

För att bryta av med något positivt. Inatt  sov tvåan sin första, torra, blöjfria natt. Hon låg en lång stund i sängen innan jag insåg att hon ju aldrig bytte till blöja igår. (Åkte innan läggning o handlade). 

När hon skulle på toa på morgonen missade hon dock detaljen med att sätta sig på toan så det kom på golvet. Men men. Det är detaljer. 

På Facebook kan man se minnen, o idag är det exakt ett år sen Jeanette var här o vi sågs första gången! Det du Jeanette tiden går fort. ❤️ 

Idag är det städ o fix i värmen som gäller för imorgon är Tvåans kalas. 

Jag ska dessutom ha familjeaktivitet på vägkyrkan. Har eg inte alls tid, men det blir såklart roligt. 😊

Självutskriven

Blir så matt. Pratade med mamma innan jobbet o då säger hon att snart kommer brodern hit. Så hon la bort medicin o hon la ner alkoholen i bilen. 

Min mamma som har en 10 årig son som lätt blir orolig o som faktiskt inte är så stor. Ändå väljer hon att låt brodern bo där nu några dagar. 

Han har nämligen skrivit ut sig själv. Inte ens två veckor har gått sen överdosen o ändå låter man en suicid missbrukare få åka hem. 

Från början hamnade han på sluten vårdavdelning o det var ju bra. Då kunde han inte skriva ut sig. Men där var han bara ett par dagar. Sen ville han flyttas till en öppen avd o det fick han. 

Pappa har sagt att om han skriver ut sig får han problem iom att han har alla kort o nycklar o tfn. Men nu har han visst fått en ny mobil o jag antar att han fått pengar o allt. Så det är ju piece of cake att skaffa nya droger. 

Mamma kan ju inte övervaka 24/7 heller. 

Jag sa (det jag trodde var självklart) att jag inte på några villkor ville att han skulle följa med på kalaset på lördag. O jag som ändå sagt det förut trodde det var tveklöst. Trodde inte ens jag behövde säga det. Men tur det, mamma blev förvånad o frågade varför. 

Så jag sa som det var att jag litar inte på honom. Vi har mediciner hemma o jag vill inte att barnen ska träffa honom förns han är ren. Sen bara idiotgrejen i att skriva ut sig själv när man uppenbarligen har problem. Det tyder inte direkt på insikt. 

Men hon sa inte emot iaf, alltid nåt. 

Blir bara så matt på svensk psykiatri. När ska det tas på allvar?! Eller är det unikt för just detta sjukhus? Tror inte det. På ett sätt förstår jag honom. Det de gjorde förutom att hålla koll på honom o dra in alla de saker han är beroende av (förutom snus) var att stoppa i honom tabletter. 

Inga samtal!!?! Borde inte det vara första åtgärd snarare? Tydligen inte. 

Nu bara hoppas jag att han blir inskriven nånstans på avgiftning så han har en chans. För annars kommer han göra om det, o nästa ggn lär han lyckas. Det är jag övertygad om. 

Är så trött just nu. Alltid så denna tid på jobbet. 

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0