Bron

Sömnlös natt. Har en son med knäna i ryggen på mig. I väntan på John Blund tittar jag på Bron på Netflix. 

Aningens efter alla andra. Men ändå. Spännande iaf. Fördelen är att det finns många avsnitt. Säsong ett nu.. 

Ambivalent

I fredags sökte jag två nya jobb. Ett på akuten och ett på förlossning/BB. Detta var på sjukhuset som ligger närmre mig än det jag jobbar på.

Men jag vet inte vad jag vill. Jag skulle tycka det var jätteroligt om jag fick något av dem. Samtidigt har jag ju sökt skolan till våren med studielön från det landsting jag redan jobbar i. Och jag vet uppriktigt inte vad jag helst vill.

Jag trivs jättebra på min nuvarande arbetsplats. Extremt bra, bara tanken på att sluta får mig att vilja gråta. Men barnen, barnen måste vara viktigast. De klagar på att jag åker o jobbar på natten och vill inte att jag ska åka. Och jag vet inte om det är en period som snart går över eller om det är ett problem. Det har hållt på ett tag att de inte vill. Men det är först nu jag börjat känna att jag måste kanske göra nåt annat, om inte annat för deras skull.

Jag har berättat för min chef att jag sökt jobben. Kände att det var bäst. Hon står ju som referens dessutom. Och hon tyckte det var tråkigt men förstod. Ska väl prata mer om det nu på fredag när jag har medarbetarsamtal.

Men mest av allt vill jag nog trots allt få bli föräldraledig. Längtar så mycket efter att få vara gravid igen, känna livet i mig och få den finaste gåvan man kan få en tredje gång.

Men jag försöka luta mig tillbaka och lita på att Gud vet vilken väg som ska komma. Men det är svårt, grubblare som jag är så går jag ju o klurar mest hela tiden. Nu ska jag i varje fall sova. Jag har jobbat hela helgen så inatt är det en sovnatt på programmet.

Godnatt!

 

ok. nytt försök

Två månader har passerat och det har varit omväxlande glädje, omväxlande sorg och frustration. Ungefär som vanligt.

Jag har sökt in på sjuksköterskeprogrammet och tycker att den 8 december ska vara här snart så jag vet om jag kom in. Fast kanske ännu mer, så jag vet om jag beviljas den förmånliga studielönen som mitt landsting ämnar utdela till några stycken. Vi får se helt enkelt.

Jag är fortfarande inte gravid och lite bromsade vi väl försöken när planen på studier kom upp. Samtidigt inte, blir det så blir det är mottot just nu och vi får väl se helt enkelt. Jag längtar efter en växande bebismage o allt annat underbart med ett litet liv. Men samtidigt känns det ok att det inte blivit ännu.

I natt fick jag vara hemma från jobbet, för Tvåan fick plötsligt feber igår. Var varm när hon kom hem, men hade bara 36.1 och sen en timme senare 38.7.. Var uppe o vände på 39,4 men då fick hon febernedsättande o somnade om. Idag låg senaste tempen på 38.4. Hon har ju åtminstone vett att ligga still o ta det lugnt när hon är sjuk. Ettan är ju nästan mer hyper än vanligt bara tjurigare, nästan oavsett hur mycket feber han har.

Men just nu är han frisk. Och hemma och uttråkad över att lillasyster är sjuk o inte vill leka. Skärmtiden har varit enorm denna dag. Men vi har även spelat sällskapsspel.

Köpte ett nytt häromdagen på Citygross. Ett från Fem myror är fler än fyra elefanter. Lär dig ABC eller nåt sånt hette det. Men öppnade det o insåg att det fattades 1 tärning o 5 kort. Matt man blir. Så nu måste jag köra 5 mil bara för att byta det himla spelet. Men men. Tänkte maila dem först. Vill ju ha ett komplett spel, annars kan det ju kvitta.

Har egentligen hur mycket som helst jag kan berätta. Men får ta det i omgångar.

Men ett par positiva saker till:
*Vi har byggt om en del av köket alldeles själva o det blev perfekt!
*HerrDu byggde dörr till växthuset i helgen. Vi har haft tillfälliga dörrlösningar hela tiden, men nu äntligen har vi en riktig! :) Blev himla fin dessutom.
*Lillebror har äntligen skrivit under att han vill komma på behandlingshem.. Sen vad det i praktiken kommer innebära får vi väl se.

Snart dags att sätta fart med middag osv innan barnen ska läggas.

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0