Diagnos?

Idag ringde arbetsterapeuten.Läkaren hade tydligen semester denna veckan så det var därför jag fick prata med henne. Skönt att de kände att det var så prioriterat att det inte kunde vänta tills läkaren var tílllbaka. Dock har jag telefontid med läkaren också på måndag.
 
Domen var egentligen inte en diagnos ännu. Men de har konstaterat att det inte är reumatiskt. Och att det har med det centrala nervsystemet att göra. Så jag vet inte riktigt vad det innebär diagnosmässigt. Inte mer än att jag fått bekräftat att jag är sjuk.

Nu ska det planeras medicin med läkaren. Och jag har själv bett om att få nått att somna på, som jag kan vakna av om barnen skriker med på natten. Så vi får se om jag får nåt.

Ska även få tid till både psykologen och sjukgymnasten för att prata om hur smärtan påverkar och kunna kolla rent fysiskt vad jag kan ändra på.

Arbetsterapeuten ska vi vänta lite med. Först mildra med medicin. Sen börja lägga om alla smårörelser osv. Dock får jag boka tid om jag vill.
 
Så, så är det.

Jag har köpt stödstrumpor idag med.

Imorgon är jag ledig. Så skönt! :) Då blir det mys med barnen och svärmor på dagen.

spruckna blodkärl, MR och ingen diagnos

Jag började dagen, skittrött, med att göra mitt premiärstick i en riktig patient för att ta lodprov. Det gick åt skogen. Svårstucken patient (som trots allt var glad o lättsam), nervös undersköterska (aka mig) och en handledare som inte riktigt var stöttande gjorde att jag blev hispig och kärlet sprack. Sprutade blod och jag var nära på att börja gråta. Men patienten var stöttande och van vid detta.
 
Fick även följa med en patient ner när denne skulle på magnetröntgen. Tufft! Roligt att kika på massa såna saker. Och jag känner verkligen mig som en omhändertagande uska. Jag vet inte om ddet är så man ska göra. Men jag håller patienten i handen när den känns orolig och jag ger en kram när patienten är ledsen. Och de blir ju glada så det känns bra :)

Arbetsterapeuten skulle ju som sagt ringa idag. Men icke. Jag har gått med telefonen i fickan hela dagen. Och inget samtal. Så jag ska skriva på mina vårdkontakter att de kan ringa på onsdag för då är jag ledig.

Första dagen med jobb för oss båda och farmor som barnvakt har förövrigt funkat kalas! :)

Och jag och HerrDu kunde dessutom gå och handla tillsammans för veckan. UTAN barn :)

Det närmar sig en lösning!

Glömde ju skriva.
I fredags när jag slutat på praktiken hade arbetsterapeuten ringt. Teamet som utrett mig hade haft möte och nu skulle hon återkoppla.
Men hon skulle försöka igen på måndag. Eller ja, imorgon. Så det blir till att ha mobilen i fickan. Känns så fel. Men vad gör man.

Så imorgon kväll kanske jag har en diagnos. Galet.

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0