Snart midsommar

Idag så här två dagar till midsommar känns det inte särskilt mkt som sommar. Regnigt o kallt åtminstone hos oss.  Men då får man lura vädret lite. På morgonens promenad med hund o barn tog jag dottern i vagnen o sonen på cykel och begav oss åt det håll jag visste att lupinerna ståtade. Så vi kom en längre bit än vanligt. och fick med en fin bukett hem. Den står på trappan just nu, och står väl där tills antingen barnen eller hunden välter ut den.

Imorse när jag vaknade hade jag sån ryggsmärta att jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Vi har en patient som väger över 100 kg o som dessutom haft en stroke o är väldigt svag på ena halvan så hen är ju väldigt tung att förflytta. Tror det är det som gjort värken i ryggen.

Eftersom HerrDu jobbar numera så var jag tvungen att ta smärtstillande. Tog två 665 mg Alvedon o 2 tramadol 50 mg. Sist jag åt tramadol slutade jag ju, för att det ändå inte gav nån smärtlindring bara biverkningar. Men jag hade inte så mkt val än att testa idag. Och den tog smärtan. Dock kom ju alla biverkningar med, halsbränna, dimmigt huvud, lättirritation o ännu sämre tålamod.

Men det har gått. Jag har tvättat 4 maskiner tvätt, har två kvar att hänga upp nu. Och jag har diskat några dagars disk. Vår diskmaskin kraschade förra veckan o vi har inte riktigt vant oss vid att diska allt för hand, så det blir stående.

När Herrdu kom hem åkte jag iväg o shoppade lite. Köpt till både barnen o mig. Och handlat mat. Var så skönt att komma hemifrån lite.

Imorgon är det midsommarfest på förskolan o då ska båda mina föräldrar komma som omväxling. De har aldrig varit med nån av dem. Efteråt ska vi åka till vårt samhälles mysigaste cafe o lunchställe o äta lunch. Kommer bli väldigt mumsigt!
Förövrigt plockar jag sallad dagligen i växthuset till alla olika tillfällen, både till smörgåsarna o till maten. Känns lyxigt!

Läst en bok med om ADHD, "Ingen familj är en ö, om adhd föräldraskap o skuld" en verklighetsbaserad bok. Jättebra o satte många tankar i rullning.

Tankesnurr (as usual).

Här sitter jag. Totalt slut.
Att se allt stök här hemma suger musten ur mig. Visst kan man anlita städfirma. Men de tar inte stöket, de tar smutsen (vilket väl iofs också skulle behövas). Men har vi tagit oss igenom att få bort allt som är framme så känns det som att vi klarar det sista med. Det tar mer energi än man tror när det är stökigt. Men jag har ingen ork o energi att ta tag i det.

Tar lite lite hela tiden, men hinner liksom komma nytt innan man är klar.

I fredags klippte jag 2 av 4 gräsmattsplättar. De som var längst. Ville överraska HerrDu o kände mig så stolt över mig själv när jag var klar. Skulle kolla tillhunden på framsidan o då hörde jag det välbekanta ljudet av rinnande vatten. Barnen hade missat att få av kranen på vår lilla toalett o vattnet hade fyllt hela golvet o sen ut i hallen. Kring 50 liter vatten skopade jag upp. Det tog en nedra tid... Men jag hann innan HerrDu kom hem från Göteborg i alla fall.

Igår var vi iväg hela dagen. Sålde o köpte på en loppis/antikhandel som HerrDu känner ägaren på. Sen åkte vi till High Chaparral o barnen blev så glada åt att få nya hattar o pangare. Och ettan fick även ett hölster. Alla intäkter gick till "min stora dag" så det var den största anledningen till att vi valde just lördagen.
 
Idag har jag vart i stan o storhandlat. Sen upp iväg till en närliggande by o hämtat fönster. De låg på släp o jag fick låna med mig släpet själv. Så idag har jag alldeles själv kört med släp. Hem o lastat av o lunchpaus sen åkte jag o lämnade släpet igen.

När jag kom hem var det som luften gick ur mig. Var trött redan på vägen när jag skulle lämna tillbaka släpet o ännu tröttare på vägen tillbaka. Så väl hemma somnade jag en stund i soffan.

Livet tar så mycket kraft av mig just nu.
Måste lösa en dag fortfarande som förskolan är stängd men som vi jobbar. HerrDu jobbar hela dagen o jag har jobbat min sista natt innan så behöver ju sova nån timme iaf. Han åker vid sju o jag kommer halv nio o ska sova till kanske 13. Så himla få timmar som måste lösas. Mina föräldrar o syskon kan inte, HerrDus föräldrar kan inte. Frågade en vän nu, men får se vad de vill.

Samtidigt så bråkar vi mest bara här hemma. Både HerrDu o jag är på skrutthumör/trötta o drar väl ner varandra lite. 

Känner mig liksom så himla ledsen o skulle kunna börja gråta när som helst. Grät nästan till barnprogrammen innan för det var lite sorgligt. Det är en sån dag helt enkelt.

Samtidigt så blir jag lite rädd för att jag mår sämre än jag tror.

I början av året var ju planen familjeterapi. Sen bröt jag foten o det hamnade på is. Och nu skulle vi väl verkligen behöva det igen, men det får vänta till HerrDu är klar med introduktionen.

Har lagt ner all ambition till att göra nåt mer idag iaf. Får försöka bara vara lite slö o andas. Imorgon är jag o barnen lediga o HerrDu går sin första introduktionsdag på praktiken. :)

Det snurrar i min skalle

Oj oj oj så mycket ord o tankar som snurrar i min skalle just nu.

Om vi börjar med helgens jobb. Jobbade både lördag o söndag. I lördags svällde jag 2.5 cm runt fotleden. Och jag var jättetrött efteråt. Så i söndags testade jag att sätta en tubifast dubbelt över hela benet. Alltså som en lång strumpa eller vad man ska säga. Lite mindre tryck än en stödstrumpa. Då svällde jag bara 1,5 cm så gjorde ju lite nytta.

I söndags var det plötsligt väldigt mycket för dem. Uskorna på min avdelning duschade en patient och sjuksköterskorna rondade. Och då fick vi en ny patient mitt i alltihop. Så jag fick ta emot henne. Ta alla kontroller och hälsa välkommen. SÅÅ roligt. Kände verkligen att jag längtar efter att få göra det igen. En bra motivation.

Nu mitt i allt när jag skriver ringde HerrDus telefon. Han har fått jobb!! Han ska först genomgå 3 mån utbildning på arbetsförmedlingens bekostnad så då blir det väl a-kassestorlek på ersättningen. Men sen blir det lön. Och som det verkar är det fast nästan från början. SÅÅ SKÖNT! Dessutom ett jobb han faktiskt vill ha. Som teletekniker. Det enda jobbiga är att 3 veckor av utbildningen kommer ske på annan ort. Så då får vi se hur vi rent praktiskt ska lösa det. Men HerrDu har pratat med sina föräldrar o de ställer upp. Så beror ju lite på hur mina arbetspass ligger o om jag ska börja jobba vanligt igen då osv. Får köra intensiv toaträning med Tvåan så hon blir blöjfri o sen är det mycket lättare.

Så det var ju bra helt klart.

Annat som snurrar i mitt huvud är strategier, husutbyggnad?, växthusplanering, barnrummen, sommaren, ekonomi, helgens äventyr o bebis.

Vet egentligen inte om jag borde skriva allt här. Är ju knappt nån som läser o ide som läser känner mig inte privat. Eller jo en. Men J pratar ju ändå om allt med. Så det kvittar ju. :)

Men om vi betar punkterna lite, så växthuset byggs ju i detta nu. Och HerrDu har varit fantastisk. Vissa saker kanske inte jag hade gjort. Men jag tror att det i slutändan kommer bli kanon. Hälften av taket är lagt. Så nu fattas en sidovägg som vi sparat till sist för att underlätta arbetet, och lite slutfinnish som vi inte löst. Samt dörren. Men det får väl vänta sålänge helt enkelt.

Huset har vi pratat om att bygga ut sen vi flyttade hit och nu har vi väl börjat tänka ordentligt. Ska vi lyfta taket? Ska vi bygga ut en vinkel eller vad ska vi göra? Tror planen är att det ska bli inom 5 år. Planera ordentligt och har nu både jag o HerrDu fast jobb så kommer det ju underlätta låneläget rejält. Med tanke på ränteläget är väl nu egentligen bästa tiden.

Barnens rum tänker jag ständigt på o vill förbättra så de vill vara där inne o leka. Vi höjde ju upp Ettans säng o satte på väggen med stege upp osv. Och en plan nu är att flytta in Tvåan o låta henne sova under sängen. Så man får ett mer renodlat lekrum i hennes rum. Hon är ju så lång o skulle behöva större säng. Men det får inte riktigt plats i hennes rum just nu. Alternativt flytta in lekköket från hennes rum i Ettans rum o göra det mer som lekrum o hennes som enbart sovrum. Mycket planer. Rummen är inte så stora o våra 100 kvm boyta är överfull av möbler, de flesta behövs.

Men angående strategierna så klurar jag på om man kan röja upp i källaren o magasinera lite möbler där nere som vi vill ha kvar till utbygget, men som är mest i vägen just nu. Det är ständigt stökigt och jag tänker att det är en av anledningarna. Just att vi har så mycket saker överallt som tar plats. Mer praktiskt boende vore trevligt.
 
Sommaren snurrar såklart. En del av mig hade ju hoppats att HerrDu var arbetslös under min semester så vi fick 4 roliga veckor som familj. Men nu blir han istället borta må-fre varje vecka säkerligen 7-16 som minst. Tips på saker vi kan åka iväg o göra vore hemskt bra. Dagis vill ha semesterschema senast fredag o jobbet har ju
inte lagt schemana ännu. Så vi är väl sena som vanligt.
 
I helgen ska jag o HerrDu iväg. Barn o hund ska till min mamma o vi ska till Göteborg. Bo på hotell o åka på 30-årsfest. Ska bli så gött att få komma iväg lite efter alla dessa pestveckor med min fot.
 
Och sen då sista punkten. Bebis. Det finns det ingen, inte ens påväg. Även om man kan tro det när man ser min mage o alla extrakilon jag dragit på mig den här sjukskrivningen. Men det har ju vart min hemliga dröm, en trea. Eller hemlig o hemlig, från början var det precis vad jag tänkte. Men efter att hela min värk drämde igång efter Tvåan gav jag upp. Och HerrDu har varit totalt anti. Sista tiden har jag mer o mer känt längtan efter vår sista bebis komma över mig.

Ofta ofta nästan dagligen, känns det som vi redan har en. När båda barnen är vakna så känns det som att vi väntar på den sista ska vakna. När man ska i väg är det nån som fattas osv. Svårt att förklara. Tog till slut upp detta med HerrDu. Kände att jag måste vara ärlig i att jag längtar så mycket och vilken stor sorg det är att veta att det aldrig kommer ske. Han förstod dock precis vad jag menade med känslan om att det är nån som fattas. Han kände också så. Men inte lika ofta.

Men det snurrar massor. Orkar vi? Vill vi? Kan vi? Är det så bra med tanke på både adhdn, min värk, barnen vi redan har som verkar ha lite extra behov.. osv. Hjärtat säger ja, tveklöst. Det är hjärnan som påverkar...

Dock är han väl mer skeptisk än jag till detta. Men det är inte helt kört iaf. Och när vi pratat o jag kände att det öppnades en möjlighet. Så mådde jag också mycket bättre. Det har nog påverkat mig mer  än jag kunnat ana. Känslan i kroppen är så mycket bättre.

Men ett "krav" var dock att vi tar tag i utbyggnandet av huset, för annars får vi inte plats. Så allt hör liksom i hop.

Men ja detta är ju såklart hemligt. Så skulle nån annan läsa. Så får man såklart prata med mig o fråga här eller på mailen (frujagblogg@gmail.com) men inget öppet nånstans o definitivt inget snack med nån annan.

Men det är väl ganska självklart tänker jag.

Nu ska jag hänga tvätt, och borde kasta mig i duschen för ska till sjukgymnasten sen i eftermiddag o ev på gudstjänstmöte ikväll.

Inte så konstigt att det snurrar i min skalle va?

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0