Dagens höjdpunkter

Börjar med dagens bästaste bästa:
Idag skrev jag under papper till sista augusti på jobbet. 75 procent. 

Så skönt att få bekräftelse att man duger trots att man är sjuk!!!

Har vart o fikat med mina kollegor idag. Jag o min kollega hade ansvar för fredagsfikat idag, så ville inte svika henne. Var jättetrevligt att vara på jobbet. Vill ju gärna jobba o det kändes kul att prata med alla o de var glada o se mig med, så det var skönt.

Var på systemet innan jag for hem o köpte bubbel för att fira. O fick visa leg! Haha hur ofta händer det liksom? 

Så fredagskänslorna är på topp! 
Helgen kunde liksom inte börjat bättre. 

Ikväll köpte vi pizza så nu är jag äckelmätt. När ska man lära sig lämna?!

Ibland är vår älskade hund bra billig...

Min hund är kanske den som blir mest lidande av att jag ligger i skov. Han får inga långa promenader (för jag kan inte) och det har resulterat i hundbajs inne var o varannan dag. 

Känner mig så himla kass när han får vänta länge på att komma ut för att jag inte lyckas. Men jag blir så frustrerad när han gör ifrån sig strax efter man varit ute. 

Och ännu mer frustrerad när han inte säger till! Som nu ikväll (läs natt). Jag ligger vaken o tittar på doobidoo på mobilen, sömnlösheten gör mig smått tokig, men skönt med alla play-appar som får tiden att gå. 

Nåväl, jag kommer från ämnet.. I varje fall låg jag här o kände plötsligt den bekanta hundbajsdoften komma smygande. Sätter mig upp för att gå o kika, ser Z ligga o sova nedanför sängen o lägger mig igen. Tänkte att han fes. Men doften vägrar försvinna. Så jag gick ut i vardagsrummet, o mycket riktigt. Där låg en hög. På sin "vanliga" plats. 

Maken gick ändå en hyfsat lång runda vid tio. Då borde han inte bajsa inne vis halv tolv. 

Och jag återkommer ständigt till att känna att det är mitt fel. Maken har också ont i ryggen o orkar inte alltid så mycket han heller.

Ibland tänker jag att det kanske var en dum investering trots allt. För vi orkar ju inte alltid. Men ja, samtidigt är han en himla mysig del av vår familj. Så på så vis var det ju helt rätt. 

Barnen älskar honom. Ettan brukar krama (läs strypa) honom godnatt o pussa på huvudet o säga "jag älskar dig". Blir så glad varje gång jag ser det.

Och ikväll låg både katt o hund nästan intill varann utan att fräsa o bråka. Skönt!

Men det här inomhusbajsandet o ett par gånger även kissandet gillar jag inte. 

Är det pga mig o min dåliga kropp eller är han sjuk? Var han kanske sån här redan innan o det var därför de tröttnade på honom? 

Imorgon får jag försöka gå lite längre då. Men hur vet jag inte. 

Kom ganska långt idag, men snabbt gick det inte. 

Här är han i varje fall på dagens promenad:


FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0