spruckna blodkärl, MR och ingen diagnos

Jag började dagen, skittrött, med att göra mitt premiärstick i en riktig patient för att ta lodprov. Det gick åt skogen. Svårstucken patient (som trots allt var glad o lättsam), nervös undersköterska (aka mig) och en handledare som inte riktigt var stöttande gjorde att jag blev hispig och kärlet sprack. Sprutade blod och jag var nära på att börja gråta. Men patienten var stöttande och van vid detta.
 
Fick även följa med en patient ner när denne skulle på magnetröntgen. Tufft! Roligt att kika på massa såna saker. Och jag känner verkligen mig som en omhändertagande uska. Jag vet inte om ddet är så man ska göra. Men jag håller patienten i handen när den känns orolig och jag ger en kram när patienten är ledsen. Och de blir ju glada så det känns bra :)

Arbetsterapeuten skulle ju som sagt ringa idag. Men icke. Jag har gått med telefonen i fickan hela dagen. Och inget samtal. Så jag ska skriva på mina vårdkontakter att de kan ringa på onsdag för då är jag ledig.

Första dagen med jobb för oss båda och farmor som barnvakt har förövrigt funkat kalas! :)

Och jag och HerrDu kunde dessutom gå och handla tillsammans för veckan. UTAN barn :)



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0