Underbar undersköterska..

..Så står det på ett knallrosa nyckelband som damp ner i brevlådan idag. Lät som det var något jag fick. Men icke, den beställde jag ihop med min fina rosa namnskylt. Hoppas nu att jag får lov att ha en rosa. De som har nåt liknande har svart. Men men. Det återstår att se. Chefen tycks älska rosa om man bedömmer hennes klädstil de sista dagarna, så det är nog inga problem.. ;)

Det har på sätt o vis gått över förväntan. Idag gjorde jag mitt bästa venprov nånsin. Det var utan tvekan. Jag kände kärlet och träffa precis rätt och det var en så himla skön känsla! Äntligen. Ännu är jag absolut inte rutinerad. Det dröjer år för det. Men det kändes skönt att jag börjar få lite kläm på det. 

Känns som att jag varit så förvirrad de första dagarna. Glömt de mest basala saker som jag ju vet. Sånt jag inte riktigt vet är ju såklart inte så konstigt att jag inte kan ännu. Men idag mitt tredje arbetspass i rad gick det lite bättre. Åtminstone fram till jag hade nån slags bedömning med handledaren. Hon påpekade saker som jag skulle tänka på. Och det var ingen fara egentligen. Det var helt självklara saker, som inte var så konstigt hon anmärkte på. Men jag reagerade starkare än väntat. 

Med största sannolikhet för att problemen hon sa inte i första hand låg i mitt arbete, utan i saker som grundar sig i min personlighet. Såsom att jag kan prata lite för mycket och på så vis bli ofokuserad. Att jag säger att jag kan, för att jag vill så gärna kunna och "vara duktig". Och det gjorde henne orolig, för det betyder att hon inte vet om jag säger att jag kan för att jag kan eller för att jag inte kan. 

Tillslut blev det iallafall för mycket och bägaren rann över. Plötsligt kände jag att jag fick en tår i ögat och sen bara brast det. Plötsligt kom hela alltet med min broder över mig och allt annat som varit runt om och instängt. Så det kändes pinsamt. Fick gå in på en toalett och lugna mig och sen fikade jag och åkte hem 20 min tidigare på handledarens inrådan. 

Men på söndag är det nya tider. Då ska jag verkligen anstränga mig för att prata mindre och fokusera mer. Jag vill ju trots allt ändå få visa att jag faktiskt kan.

Imorgon är det dags för en heldag på kurs för kyrkorådets räkning. Så det blir tidigt upp o lämna barnen imorgon. Och sen på kvällen bär det mot goda vänner med övernattning. 
 
Blir nog bra det här. 

Och ursäkta mitt dåliga bloggande. Jag ska bättra mig. Varit strul med appen och jag är ju som bekant datorlös numera. Så ikväll bloggar jag från HerrDus jobbdator. 

Btw, idag pratade jag för första gången med min fina brevvän som blivit ett så stort stöd i mitt liv. Fast vi inte känner varandra och inte är lika gamla är vi så lika i så mycket. Delar samma smärtupplevelse och problematik och kan känna igen oss och stötta varandra. Jag är så enormt tacksam över dig fina du!
 
Nu måste jag nog somna snart, för ska upp halv sex senast imorgon är planen. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0