Åh så många gånger jag tänkt ta datorn och skriva lite blogg. Få skriva av mig av allt som händer runt mig. Det händer ju så himla mycket hela tiden känns det som. På gott o ont.

 

Hela sommaren har passerat och jag har jobbat hela sommaren. Dock på 75 procent så har ju haft lediga dagar också. HerrDu hade 4 veckor semester med barnen. Och jag hade 6 dagar ledigt i sträck så då hyrde vi husbil och åkte på en tur till vackra skåne. Intensiv och kort tur, men vi hann med allt och lite till på intensiv basis. Skulle gärna ha en egen husbil. Himla smidigt.

 

Vår sommar har dessutom inneburit utökning i familjen. 2 kaniner och 1 hund har tillkommit. Livet på landet helt klart. Dock idag när jag skulle ut o mata kaninerna, sprang bara en till dörren. Jag anade genast oråd. Och mycket riktigt, Rasmus, låg inne i huset livlös. Det var typ det sista jag just nu orkade med. HerrDu fick ta hand om det, och nu måste vi väl skaffa en kanin till, kan ju inte gärna ha en stackars ensam kanin. Normalt när jag kommer hem från jobbet på morgonen, så går jag alltid och hälsar på kaninerna innan jag går o lägger mig. Idag gjorde jag inte det. Men igårkväll levde de ju i varje fall båda två, så det är nån gång under dagen.

Jag blir så ledsen, det var verkligen inte vad vi behövde just nu.

Det är så mycket just nu, både bra o dåligt. Och tyvärr väldigt mycket övervägande dåligt. Fast det egentligen borde vara bra. Egentligen borde man vara så himla lycklig o glad. Enbart. Men livet funkar uppenbarligen inte så i vår familj. Alltid, precis ALLTID är det något som kommer emellan lyckorusen.

Positiva saker just nu känns det som att jag ska slinka emellan med oavsett.
Jag har klarat av att jobba hela sommaren på sjukhuset. Jag har klarat av både nätter och dagar och jag har faktiskt inte haft så vidare ont. Medicinen har funkat och jag har funkat. Tack gode gud för det. Jag trivs på jobbet, och nu fick jag dessutom förlängt året ut. Så det känns väldigt skönt. Ekonomi är ett ständigt gnissel, och nu har jag åtminstone en oro mindre.

Vår hund som kommit till oss är väldigt mysig o fin. Det är en omplaceringshund. Rumsren och väldigt snäll. Jag har aldrig nånsin promenerat så ofta som nu. Skönt och nödvändigt. Tror det kommer göra min värk gott!

 

Men för att återgå till allt som bara tynger så vet jag knappt var jag ska börja egentligen. Vi skulle behöva fly landet ett tag och bara vara tillsammans och njuta av livet. Vi skulle behöva barnvakt o få ägna oss åt varandra lite utan barnen.

 

Men det är mycket nu. Nu kom maken med chokladbollar. Så jag återkommer.