I torsdags när jag hämtade barnen på fsk så ville en fröken prata med mig ang Ettan.

Tydligen är han väldigt svår o envis på dagarna, och vill inte delta i aktiviteterna, vill inte  gå ut (kan ta upp till två timmar att få honom till att klä på sig, precis som hemma). Nu har det gått så långt att de känner att de behöver hjälp ifrån utomstående.

 

Jättebra såklart att de uppmärksammar, men känns ändå jobbigt på nåt vis. Samtidigt känns det jätteskönt att det inte bara är jag som inte kan hantera honom.

 

Eftersom HerrDu har adhd kan det ju mkt väl vara något sånt som ligger bakom även Ettans beteende o svårigheter i alla lugna aktiviteter. Han stör vilan för de andra barnen, han vill inte sitta i samlingen osv. Men däremot är han jätteduktig på gympa och andra rörelseaktiviteter. Och de andra barnen gillar honom o frågar efter honom när han inte är där.

 

I helgen var våra vänner här, fast deras barn var hemma. De skulle mest mellanlanda här innan de skulle på shoppingresa o köpa alla sina julklappar. Så de kom i fredags kväll o åkte på lördag förmiddag. Då hon jobbar inom träningsskolan o således har lite kunskaper så bad jag om råd. Slutade med att HerrDu var irriterad för att jag "tjatade" om det och då blev jag arg för att han inte tyckte det var en stor sak när det handlar om vårt barn.
Men då började vår vän att säga att det är inte alls nån stor sak o att det enbart handlar om en fas osv.

 

Men för MIG är det en stor sak. För det påverkar ju oss här hemma med. Nånting är ju uppenbarligen inte som det ska. Antingen är han otrygg eller så är det nåt annat. Klart att det till viss del kanske är trots osv med. Men de allra flesta ungar sköter sig på fsk men är trotsiga hemma. Och när personalen känner att det är ett barn de inte kan hantera utan att få hjälp utifrån då är det ju ändå nåt alldeles extra. De har ju varit förskollärare i många år allesammans och de har ett antal andra barn på avdelningen som inte håller på som vår lilla kille.

 

Jag tycker det är jättebra att de ber om hjälp o känner att de kan göra det utan att "förlora stolthet". Tror nämligen det är många som inte gör det. Förhoppningsvis kommer det göra att det kan bli bättre.

Vi får väl se. På onsdag nästa vecka ska jag ha utvecklingssamtal iaf så får vi väl ta ställning mer efter det.

 

Idag hade Ettan kissat ner sig 4 gånger på förskolan och en gång på vägen hem. Samtliga gånger ute. Så nu är samtliga hans utekläder i tvättmaskinen, så är väl bäst att hänga upp dem så de torkar innan imorgon.