De här barnen är i  nåt slags konstant "pröva-tålamodet-till-bristningsgränsen-läge" o det gör att man känner sig som en bra mamma ganska sällan. 

Men kvällens insikt var ändå att när man får upp ett ledset barn med mardrömmar i famnen o känner hur det slappnar av o blir tryggt igen. Då har man nog faktiskt lyckats som förälder trots allt. Det var faktiskt en ganska skön insikt. 

Tvåan har vaknat ledsen flera gånger ikväll. Stackars liten. Hoppas sista gången var den förra. 

Sov gott!