I skov, men tacksam ändå.

Hela denna dagen har varit som en enda stor käftsmäll för min kropp. Började dagen med att det gjorde ont bara att andas. Det stegrade till att jag ville kräkas av värken. Inte optimalt för en heldag med mina små älsklingar. Tack gode Gud, för möjligheten att då få låta HerrDu gå hem och ta barnen.

Jag har spenderat dagen under värmefilten, omväxlande på spikmattan och lyssnande till avslappningsövningar. Fått ta tramadol med. Men det har knappt gjort nån skillnad. Dagar som detta gör varenda hårsäck på benen ont när man försiktigt drar handen över hårstråna, minsta lilla tryck mot kroppen känns som en knuff och hela kroppen känns som den brinner till och från.

Jag hatar såna här skovdagar. Och jag är så innerligt tacksam att mina skov inte brukar vara så länge, numera.

Vissa dagar är det skit att vara sjuk. Men jag kan ändå skatta mig hemskt lycklig som klarar av att jobba med det jag vill. Och att jag faktiskt merparten av tiden mår rätt så bra och överkomligt värkmässigt.

Just nu sitter jag uppe o ser på tv. Jag har sovit till o från väldigt mycket idag, så nu när det är sovtid kan jag inte sova. Ironiskt, men så är det. HerrDu är hemma imorgon med. Så det känns skönt i varje fall.

Jag sitter här i soffan o hela ryggen känns som den brinner. Och jag har dessutom ett nedra blåmärke på handleden, precis där kanten på datorn är. Så himla dum placering av ett blåmärke..

Men trots att dagen varit skit värkmässigt. Är jag så oerhört tacksam och glad åt att HerrDu kom när jag ropade på hjälp. Jag hatar egentligen att behöva be honom. Men det var en nödsituation. Och jag är verkligen glad att han lyssnade. Ibland känns det som att han inte förstår. Det är ju inte så lätt, för värken syns ju inte utåt.

Ibland hade det vart lättare om det syntes på huden med all smärta. Men ja, det är ju skönt att det inte är så.




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0