Får väl inleda med att vi ikväll fick veta från en granne en liten bit bort att vårt hundskrälle klippt en höna för dem. De var inte arga som så, de ansåg att det låg i hans instinkter. Men vi måste såklart ersätta den och givetvis har de en hönsort som var ovanlig o svår att få tag i. Och givetvis var det ungens favorithöna som han klippt. Skithund! Blir så ledsen, var verkligen inte nåt jag trodde om honom.

Han brukar visst rymma dit också, han gillar deras hundar. Och nu den sista tiden har han rymt massa. Gissar att det är en viss protest mot promenadbristen för honom. Han  har ju inte fått riktigt lika mkt promenader nu när alla ligger på HerrDus bord. Usch känner bara att man hade velat låta honom vara nån annanstans ett tag. Men finns ju ingen vettig plats att ha honom på, alla jobbar ju.

Igår var jag på sjukhuset igen. Vi parkerade smart tyckte vi och tog en annan ingång. Där fanns det såklart ingen rullstol, så jag fick hoppa på kryckorna hela vägen till röntgen. Det tog knäcken av mig. 10-15 minuter promenad med kryckor är jag inte van vid. HerrDu lämnade mig där och gick till huvudentren o hämtade en rullstol under tiden på röntgen. Efter röntgen gick vi och åt mat och sen var det upp till ortopedmottagningen som gällde.

Fick en ny typ av gips ett såkallat plastgips som är härdat. Sitter lite tajtare och stabilare och även om jag skulle råka sätta ner foten för hårt skulle jag inte kunna sabba läkningen sa hon. Skönt! Funkar bra och vågen sänktes nästan ett kilo så känslan av att det väger mindre är ju korrekt i alla fall. Ska som det verkar ha detta 4 veckor nu, om det inte är nåt annat som händer såklart.

 

De plockade mina stygn i alla fall och det läker tydligen bra. Jag har fortfarande sänkningshematom på benet. Alltså djupa blåmärken. Men det funkar.

 

Min älskade 4-åringskommentar på att jag hade fått ett annat gips var "aha, coolt!". Så nedra roligt ändå. Var kom det ifrån?! Men ni ser ju vilket coolt gips det är..