Familjen äter frukost o jag undrar så smått om min kära make tänkte komma in med nåt till mig.. Vill inte behöva be om det, men kanske är det så jag måste göra. Känner mig så besvärlig o tjatig (och jag vet att jag är fånig Jeanette) när jag ber om saker. För känns som barn o hund tar tillräckligt med energi. 

Igår var HerrDu på arbetsintervju o det gick nog rätt bra. Meningen var att han skulle till sin kurator efteråt, men det funkade inte. Han blev så stressad över att intervjun var längre än väntat o då låser det sig för honom. Jag kan inte alltid förstå hur adhdn ter sig, men får ju lita på vad han säger. Dock kunde jag inte dölja min besvikelse över att han inte varit där. Dels för att vi får betala besöket ändå nu när det bokades av så sent o dels för att jag hade hoppats på att han skulle få massa bra input i den situation vi nu befinner oss i. 

Det ÄR skitjobbigt för HerrDu, såklart. Att under 6-8 veckor ta ALLT ansvar för barnens blöjbyten, toabesök, mat, dagislämning o hämtning, hundpromenader, städ, tvätt, disk o dessutom stundtals passa upp på mig. 

Det är självklart tungt o det drar i tålamodet o humöret på min man. Vilket gör att jag mår dåligt o barnen stimmigare.. En ond cirkel. 

Jag begär dock inte så mkt, men vore fint att få hjälpen när man ber om den, utan en suck. Och det vore skönt om min man själv tänkte "FruJag är nog också hungrig så jag kommer in med lite frukost, mat osv till henne med". Jag kan ju inte själv.

Men även om det är synd om min man så är det faktiskt väldigt synd om mig med. Han kan åka härifrån o hitta på saker med barnen (eller själv när de är på fsk). Jag är bunden till sängen just nu. Foten ständigt i högläge, förutom den korta period som jag hoppar runt o går på toa eller tar medicin. 

Jag måste gå med gips i 6 veckor. Träna sjukgymnastik några ggr per dag och har inte så mkt annat att roa mig med. Ska läsa böcker o lite sånt. Men jag vill ut o gå! Leka i snön! Åka hemifrån. Jobba! Sjukskriven till 17 mars som minst. 

Mamma var fin, hon sa att om hon hade haft råd hade hon tagit ledigt o kommit o hjälpt och tagit hand om mig. ❤️ Det värmer.

(Nu frågade maken om jag ätit frukost o tyckte jag skulle sagt till istället. Så nu tog han sängbrickan o gick iväg. Får väl kanske inse att han lite saknar den där förmågan att själv förstå ibland). 

Idag har jag haft så nedra ont. Varit vaken så mycket i natt o drömt så jag vaknat med ryck o det gör så fruktansvärt ont i foten. Oxynormen tycks dock funka åtminstone hyfsat. Fick aldrig med mig oxycontin som det lät från början. Men ska nog räcka med oxynorm får vi hoppas. 

Jag hoppas på många olika besök nu under min sjukskrivning. Så det kan lätta upp tristessen lite. 

Fick blommor med blomsterbud här omdagen från de socialdemokratiska ledamoterna i kyrkorådet. Det värmer, även om det inte är dem jag tillhör.