När jag faller, vem fångar mig då?

Förra veckan var jag som sagt själv med barnen. Första dagen var värst för pressen över allt som skulle hinnas innan svärmor kommer.

Det kan låta fånigt att vi måste städa så extremt noga innan hon kommer. Och att man ska drivas till ångest pga det. Men det är nåt slags moment 22. Hon mår jätteåligt av stök. Inte vart så förr, men det har kommit o är en del av hennes ångest just nu. Så för att hon ska orka o överhuvudtaget klara av att vara stabil när hon är här måste det vara rent. 

Man kan väl säga som så, att vårt 3e världskrig här hemma är ganska långt ifrån det. 


Planen var att svärmor skulle kommit imorgon eftermiddag. Så blir det inte. Att jag hade barnen själv 5 dagar, med ständig ångest över städandet Och sen på fredagen åkte o jobbade natten samt lördagnatten. Medan HerrDu försökte röja det som jag inte orkat. Vilket var det mesta Men det tar ju tid. Ser fortfarande för nedrigt ut här hemma. 

Nåväl allt detta har gett mig sån ångest att jag har hela kroppen full av värk o framförallt min brutna fot. Det märks att den är svagaste länken för är alltid den som först drabbas. Så tillslut bestämde jag mig för att vara hemma iaf imorgon från jobbet. Men det blir säkert alla tre nätterna. För när jag släppte ångesttankarna på all städning jag skulle hunnit idag o imorgon så mår jag lite bättre. Jag har fortfarande ont o jag har fortfarande hosta, huvudvärk o känner mig alltmänt off Men det känns sannerligen som att jag ändå mår bättre.

Ångest är jobbiga saker, och det gör mig ganska ledsen att ångesten över att tvingas superstäda överspeglar hela känslan av att kunna hitta på saker med barnen. All min ork som jag skulle behöva till att orka underhålla o roa två barn som mest slåss pyser bort. Allt mitt fokus har legat på att fixa för att nån annan ska må bra, o då mår jag istället dåligt.

Det ironiska är, att hade det inte varit ett sådan stort behov hade jag säkerligen vart färdig nu. För jag tycker det är roligt att göra fint när nån ska komma. 
 
Så nu är jag hemma, o det känns som jag skolkar från jobbet för att jag mår dåligt. Förra veckan var jag tvungen att vabba o nu är jag sjuk. 
 
Längtar efter fredag. Ledig helg, herrDu kommer hem o nästa vecka börjar han jobba o då kommer han hem på kvällarna. Tack gode gud för det. 
 
Snart får jag väl ta min onda fot o gå en kort sväng med Z. Mitt andra dåliga samvete. Men vad gör man. Han är ute mkt iaf. I vårt höstlika försommar/sommarväder. 

Nä nu har jag hävt ur mig massor, o egentligen inte allt. Lite för mt just nu. 

Men imorgon ska jag få barnen till fsk en stund. Tack o lov. 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

FruJag rapporterar

Bloggar om livet i en familj med två barn, en pappa med adhd och en mamma med daglig värk.
Detta är min ventil i vardagen. Ocensurerat, ärligt och så som det är.

RSS 2.0