Här sitter jag. Totalt slut.
Att se allt stök här hemma suger musten ur mig. Visst kan man anlita städfirma. Men de tar inte stöket, de tar smutsen (vilket väl iofs också skulle behövas). Men har vi tagit oss igenom att få bort allt som är framme så känns det som att vi klarar det sista med. Det tar mer energi än man tror när det är stökigt. Men jag har ingen ork o energi att ta tag i det.

Tar lite lite hela tiden, men hinner liksom komma nytt innan man är klar.

I fredags klippte jag 2 av 4 gräsmattsplättar. De som var längst. Ville överraska HerrDu o kände mig så stolt över mig själv när jag var klar. Skulle kolla tillhunden på framsidan o då hörde jag det välbekanta ljudet av rinnande vatten. Barnen hade missat att få av kranen på vår lilla toalett o vattnet hade fyllt hela golvet o sen ut i hallen. Kring 50 liter vatten skopade jag upp. Det tog en nedra tid... Men jag hann innan HerrDu kom hem från Göteborg i alla fall.

Igår var vi iväg hela dagen. Sålde o köpte på en loppis/antikhandel som HerrDu känner ägaren på. Sen åkte vi till High Chaparral o barnen blev så glada åt att få nya hattar o pangare. Och ettan fick även ett hölster. Alla intäkter gick till "min stora dag" så det var den största anledningen till att vi valde just lördagen.

 

Idag har jag vart i stan o storhandlat. Sen upp iväg till en närliggande by o hämtat fönster. De låg på släp o jag fick låna med mig släpet själv. Så idag har jag alldeles själv kört med släp. Hem o lastat av o lunchpaus sen åkte jag o lämnade släpet igen.

När jag kom hem var det som luften gick ur mig. Var trött redan på vägen när jag skulle lämna tillbaka släpet o ännu tröttare på vägen tillbaka. Så väl hemma somnade jag en stund i soffan.

Livet tar så mycket kraft av mig just nu.
Måste lösa en dag fortfarande som förskolan är stängd men som vi jobbar. HerrDu jobbar hela dagen o jag har jobbat min sista natt innan så behöver ju sova nån timme iaf. Han åker vid sju o jag kommer halv nio o ska sova till kanske 13. Så himla få timmar som måste lösas. Mina föräldrar o syskon kan inte, HerrDus föräldrar kan inte. Frågade en vän nu, men får se vad de vill.

Samtidigt så bråkar vi mest bara här hemma. Både HerrDu o jag är på skrutthumör/trötta o drar väl ner varandra lite. 

Känner mig liksom så himla ledsen o skulle kunna börja gråta när som helst. Grät nästan till barnprogrammen innan för det var lite sorgligt. Det är en sån dag helt enkelt.

Samtidigt så blir jag lite rädd för att jag mår sämre än jag tror.

I början av året var ju planen familjeterapi. Sen bröt jag foten o det hamnade på is. Och nu skulle vi väl verkligen behöva det igen, men det får vänta till HerrDu är klar med introduktionen.

Har lagt ner all ambition till att göra nåt mer idag iaf. Får försöka bara vara lite slö o andas. Imorgon är jag o barnen lediga o HerrDu går sin första introduktionsdag på praktiken. :)